Att inte få skatteåterbäring är något gott



Jag ser många på twitter och bloggarna som är glada att de får tillbaka alltifrån 1000 kr till 35 000 kr från skatteåterbäringen, men är detta verkligen något positivt? Pengarna du får tillbaka är egentligen redan dina, inte statens. Det som har hänt är att din arbetsgivare har betalat in för mycket skatt och att du under tiden har lånat ut dem till staten till 0% i ränta. Dessutom har dina pengar minskat i värde på grund av inflationen! 

Genom att be din arbetsgivare att jämka, dvs betala in lite mindre eller lite mer skatt varje månad så kan du justera hur mycket du kommer att få i restskatt eller kvarskatt. Jag har gjort detta och kommer i år få tillbaka 502 kr. Det känns riktigt bra att det inte var mer än så, max runt någon tusenlapp åt vardera håll är mitt mål. 

Att få tillbaka 20-30 000 kr är inte bra om du vill kunna investera dessa på börsen. På sikt kommer du att förlora mycket i avkastning eftersom pengarna skulle kunna jobba på börsen istället för att ligga i statens kassakista, det kommer bli stora belopp på sikt!

Gör som alla smarta, gör som jag, be din arbetsgivare att jämka så att du inte betalar in för mycket skatt, se till att du inte får tillbaka för mycket i skatteåterbäring, eller du kanske tycker som Ulla ovan, att det bara handlar om några ostkrokar?

/Thoke

Kommentarer

  1. :-) Tjenare Thoke

    Jag har haft den här diskussionen mängder av gånger och ditt resonemang är 100 % korrekt. Men jag håller inte med :-)

    Jag håller inte med om att det skulle vara dåligt att få tillbaka.

    Om man får tillbaka pengar och det kommer som en fullständig överraskning och/eller om man sedan går ut och festar upp pengarna, då håller jag med. Men om man får tillbaka pengar och väljer att spara dem ser jag det som bra och det gör jag eftersom "skattesparande" är ett mycket bra sätt att vänja sig vid en lägre lön.

    Jag sparar genom att låta min arbetsgivare dra av extra skatt och när återbäringen kommer investerar jag pengarna. För mig kanske det hade gått ändå att investera det jag sparar på det viset men det stora flertalet skulle ägna sig åt omedveten eller medveten livsstilsinflation och de jämkade pengarna skulle inte sparas. På förra jobbet hade vi ofta den diskussionen eftersom samtliga tyckte att jag var dum i huvudet som lånade ut pengar gratis till staten men jag var också den enda som sparade det som blev mellanskillnaden. Övriga led av att få betala tillbaka 10-30k varje år för ingen av dem hade sparat undan det de fick ut extra. I det fallet är det ju teoretiskt korrekt att det är bättre att låna gratis än låna ut gratis men om man lånar till konsumtion är det alltid sämre än att spara om man har sparande som önskat utfall.

    Att någonting är rätt i teorin betyder inte att det ät genomförbart i praktiken och för de absolut flesta tror jag att ett skattesparande hade kunnat vara fördelaktigt givet att det var medvetet och man i efterhand investerade pengarna. Det är ett lätt sätt att utöka sparvolymen.

    :-) Mitt inlägg i debatten.

    Lycka till

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej AVL och tack så hemskt mycket för din kommetar!

      Jag förstår absolut dina synpunker! Det känns väldigt bra att få tillbaka pengar som man inte har saknat, speciellt om man inte har några. Problemet är väl att om du inte sparar från början så kommer du knappast att spara skatteåterbäringen utan lyxkonsumera den direkt, i princip alla i mina kretsar gör det istället för att investera. Många jag känner är rädda för börsen och köper hellre skräp och trisslotter för pengarna, jag har mer kapital än alla mina vänner trots att de tjänar likvärdigt och arbetar mer än mig.

      Har man disciplinen att spara så tycker jag det är bättre att hamna så nära 0 som möjligt för att kunna investera pengarna istället för att vänta 1 år på att få dem.
      Mitt mål är att hamna så nära 0 som möjligt då jag varken gillar att låna ut eller låna pengar, men som sagt det gäller då att inte göra slut på pengarna. Själv är jag van med att leva snålt då jag har växt upp under existensminimum och har inga problem med att hålla i slantarna.

      Det viktiga är såklart att det funkar för dig och att det gör dig lycklig såklart! För mig så är det tvärtom men alla är vi olika, men alla vägar leder till Rom som man brukar säga.

      Tack så mycket för din kommentar och fortsätt komma med inlägg i debatterna och inspirera oss till att bli lyckligare!

      Lycka till med investeringarna och lyckan du också!

      /Thoke

      Radera
    2. Det är ett generellt problem i samhället att folk inte sparar men då kan jag tycka att det är bättre att shoppa upp skatteåterbäringen än att låna till samma konsumtion om det är mellan de två valen det står.

      Men men... Vi är nog överens i stort men vi utnyttjar våra möjligheter lite olika bara. Jag kommer från liknande ekonomiska förutsättningar och det har givetvis format mig men jag är ändå ganska säker på (empiriskt testat om och om igen) att när jag får mer pengar går det alltid åt lite mer pengar. Därför fortsätter jag skattespara trots att jag är bra på att hålla i stålarna.

      För mig blir sparandet lite av en tävling mot mig själv men jag tävlar bara med de pengar jag får på kontot. Att av de spara 50-60 % är tävlingen. Skatteåterbäringen på en extra månadslön går oavkortat till investeringar. Jag vet att de år jag inte skattesparat har sparandet i absoluta termer blivit lägre eftersom det gått väldigt fort att vänja sig vid en högre lön.

      Jaja... Nu skall jag sluta tjata. Det var kul att hitta dig. Jag slänger upp bloggen på läslistan så kan vi säkert fortsätta snacka framöver.

      Ta hand om dig
      //AvL

      Radera

Skicka en kommentar