En hjälpande hand

- OFF TOPIC -

Många idag klagar otroligt mycket på samhällsutvecklingen, man hör ständigt i media om alla problem, ungdomsgäng som bränner, rånar och skjuter folk på gatorna, stöldligor som rånar våra äldre vid bankomaterna och till och med lurar sig in i deras hem och länsar deras ägodelar. Människor som våldtar barn och kvinnor utan något som helst samvete. Allt detta är något som är otroligt främmande för mig. Jag har alltid blivit uppfostrad i rätt och fel, att inte stjäla och förstöra, att ta hand om mig själv och andra och sist men inte minst att försöka bli en bättre människa, att alltid sträva mot att vara en förebild för andra.

Jag har alltid sett upp till tidigare generationer med respekt och tycker många äldre människor är mycket trevligare och mer respektfulla än de i min egen ålder. Dessutom är de ju dem vi skall tacka för vårt välstånd som vi har i Sverige idag, utan deras svett, tårar och eviga slit hade vi fortfarande varit kvar i fattigdom.

Något lite annorlunda hände mig häromdagen, som vanligt gick jag häromdagen till gymmet för att försöka förbättra mig själv. Träningen gör mig starkare både mentalt och fysiskt, träningen gör mig snyggare och ger mig bättre självförtroende och jag vill tro att det även gör mig till en bättre människa som är mån om min och andras hälsa och välmående.Hursomhelst jag anlände till gymmet, gick som vanligt in på herrarnas omklädningsrum för att slänga på mig mina träningskläder, redo för att köra ett riktigt göttigt bröstpass på gymmet.

Jag såg inte personen men jag hörde och uppfattade att jag inte var ensam i rummet utan det fann precis då någon annan där på andra sidan skåpen. Efter att jag började knyta mina skor hörde jag ett rop från en gammal mans skraliga röst "hallå, här det någon där". Jag svarade och frågade om jag kunde hjälpa till med något. "kan du komma hit och hjälpa mig."

Jag gick runt skåpen som är i mitten på rummet och såg där en gammal man sitta hopkrupen på bänken, med händer och fötterna förvridna från sviterna av sin ganska allvarliga handikappskada försökte den gamla mannen förgäves att knäppa ihop knappen på sina träningsshorts. "kan du hjälpa mig att knäppa." sa mannen. Jag sa självklart och knäppte mannens shorts med ett ryck och frågade om mannen behövde hjälp med något mer. "nej nu klarar jag mig" sa den gamle mannen och log som en sol mot mig, tacksam för att en ung man hade hjälpt honom med något så basalt som att ta på sig sina träningsshorts. Därefter såg jag den gamla handikappade mannen lunkande gå ut på gymmet och träna i diverse maskiner, vilken kämpe tänkte jag med ett leende på läpparna medan jag insåg hur bra jag har det.

Detta är en helt och hållet sann historia och vi kan alla lära oss något av detta. Vi tar alla mycket för givet här i livet, men även den minsta gärningen vi kan göra för någon kan vara denna personens bästa stund på dagen, och så även din bästa stund. Det känns otroligt skönt att kunna hjälpa andra som verkligen behöver din hjälp, även om det bara är med de högst vardagliga sakerna. Att hjälpa den gamla mannen kostade mig inga pengar utan bara en stund av min tid, men jag fick så mycket tillbaka av att se mannens lycka för det där lilla jag gjorde.

Tänk på att ta hand om dig själv och andra, jobba mot att bli en bättre människa, bli bättre på allt! Bli en förebild för andra och hjälp dem upp så att även de kan bli bättre människor med mål i livet. Hade vi alla gjort det så tror jag att samhället hade varit mycket bättre än det är idag, även den minsta gärningen kan göra skillnad!

MVH Thoke